Den fula dagen

Söndag morgon, legat kvar i sängen lite för länge, men varför inte passa på så länge man har möjlighet till det. Gick hur som helst upp och endast iförd min "Adamdräkt" smög jag in i köket och laddade kaffebryggaren med vatten och Zoega Mezzo. Då bryggaren började harkla sig, så ställde jag mig en liten stund och blickade upp mot berget Billingen och det var då det slog mig: "Va fult det är idag!"
Varför får jag en brun känsla av att se snön utanför? Jo, det är enkelt!
De senaste veckorna har vi Skövdebor vant oss vid ett vitt sagolandskap som kittlar vår friluftsnerv till max. Kyla under -5, fukt som fryst fast på trädens grenar och skapar de vackraste naturfenomenen man kan tänka sig, den rena snön har legat på våra gator och allt har varit torrt, snyggt och prydligt. Allt är underbart och man bara längtar efter att få glida ut i skidspåret, ta en vinterpromenad i snön, grilla en korv samtidigt som kylan biter i näsan.
Men de senaste dagarna har ju temperaturen ökat något och lagt sig runt 0.an vilket gör att träden fått släppa taget om sitt vita täcke, våra fortskaffningsmedel skapar brunaktig modd på gatorna, och vi drar med oss den kladdiga och smuttsiga modden in över allt (ICA Norpan är ett lysande exempel).
Att träden återfått sin gråbrungråa färg som de hade i november månad och att slasket börjar komma krypande är ett slag i ansiktet på en man med lite svagare karraktär och lite för kort stubin. För nu står jag här och blickar ut mot berget med min bruna känsla. Jag känner inget sug att ta mig ut mig i skidspåret, ursäkterna flockas i mitt huvud för att få sitta inne och irritationen växer över att all snö är på väg att bli skitig, "Å det är ju FAAAN!!!"

En positivist hade sett detta som ett lysande tillfälle att pröva sin karraktär; "Men guud, vilket UNDERBART tillfälle att pröva karraktären och trotsa det gråa och ge sig ut i naturen!"
Men eftersom jag inte är den typen av människa, så känner jag mest hat mot naturkrafterna som lägger krokben för min forstsatta skidkarriär samt att om jag hade en överpositiv typ i närheten så hade smockan varit i luften...

Det jag skrivit ovan är ytterligare ett bevis på hur jävla bortskämda vi är som människor. Allt skall vara perfekt! Minsta avvikelse från den perfekta målbilden gör oss till stora gråtande och klagande barn. Är saker och ting inte som det "borde vara" så är det kass. Kanske är jag mer sådan än alla andra, vilket är ganska troligt om jag känner mig själv rätt. Så med anledning av min reaktion i morse, så skall denna dag gå i positivismens tecken. Så söndagen 17 januari 2010;
"HÅLL I HATTEN FÖR NU KOMMER POSITIVE PER OCH TAR DIG!"